amandacharlotte

Dessa godingarna kommer följa med på många ställen i sommar, har jag inte helt fel så kommer jag nog leva i dem i stort sätt hela tiden.

Är det inte sjukt, hur de som betyder mest och de som får en att må alldra bäst, att det även är de som får en att må som sämst. När andra människor behöver anstränga sig mer för att man ska ta åt sig eller bli sårad, då behöver dessa människorna knappt öppna munnen. Ibland är det säkert inte menat att såra. Det är bara så mycket lättare att bli sårad av de som betyder mer. Det är ganska självklart egentligen. Du förstår inte hur lätt du kan såra en person, ju mer du betyder desto lättare är det.

Att det kan vara så jobbigt, jag fattar inte varför jag bryr mig så oerhört mycket och varför jag ska överanalysera allt, precis allt som händer. Om jag bara hade kunnat vara kall och faktiskt skita i vad andra tycker, då hade det varit så mycket lättare. Då hade jag inte tagit åt mig så mycket, inte bryt mig så mycket till jag själv inte orkar mer. Det hade varit så lätt. Jag orkar faktiskt inte med så mycket mer, att ha så mycket att tänka på. Jag vill veta vem jag är, jag vill veta vem jag vill vara. Jag vill veta vad jag tycker om och vad jag vill. Vill jag göra det eller vill jag göra något helt annat egentligen. Gömmer jag mig bakom den trygga väggen eftersom jag vet att här blir jag aldrig ensam jag blir aldrig övergiven. Vill jag leva bakom den eller vill jag riskera mer än jag redan gjort. Kommer jag klara av att veta att jag inte gjorde det. Det är inte lätt när det är svårt.

Igår var bra, började med en helt okej förfest i stehag, fortsatte mot höör och jägers. Umgiks med vänner, dansade bort alla bekymmer samtidigt som vi spenderade några få minuter innanför stängda dörrar på toaletterna, pratade ut, grät lite och fortsatte sedan dansa. Kvällen blev så mycket bättre än förväntat och jag ångrar inte en sekund att jag åkte med. Idag är jag trött, och ganska sliten. Trots det kan jag leva på gårdagens kväll ett tag nu.