amandacharlotte

Herregud snart har hela januari gått, och jag har hunnit med en hel massa känns det som. Bland annat min födelsedag och min första skidresa på elva år, snacka om att jag var nervös när jag skulle åka ner för den blå backen utanför vår stuga första dagen!!!
Jag hade faktiskt skitkul där uppe och vågade till och med åka i de röda backarna i slutet av veckan.
Men nu är det måndag och skolan börjar igen, det är verkligen tur att vi har sportlov om tre veckor, har aldrig varit såhär skoltrött som jag är nuför tiden.

Fick veta att det blir ferre i helgen, maskerad står det på menyn, min fantasi ligger verkligen på noll så jag ringde till min kära kusin och efter en timme i telefonen har jag nog hittat något roligt. Vad jag ska vara får ni inte veta försen på fredag!


Sticker snart och handlar med mamma sen möter jag upp j och sover där inatt!

Just nu ligger jag antagligen och nannar bingen som min pojkvän alltid säger.
Tror bestämt jag sover jäkligt bra också, älskar verkligen känslan att sova i sin egen säng efter en vecka i några dumma, hårda, små sängar.
Idag ska jag inte göra ETT SKIT, längta efter min pojkvän tills han kommer, efter det ska jag nog mysa isönder honom.
xoxo

Som ni märkt har jag inte bloggat på ett tag, har helt enkelt inte haft tid.
Jag har pluggat och pluggat och pluggat, sen har jag ju iförsig åkt lite skidor upp i underbara idre.
Bilder hade jag tänkt komma med senare när jag inte är riktigt såhär trött.
Tio timmar i bilen tar på en kan jag säga!

hej babes, hoppas ni har det bra? det har jag iallafall.
Första dagen i skolan avklarad men det var segt kan jag lova, som tur är verkar veckan bli ganska lugn med lite inställda lekton hit och dit.
Sist vi sågs blev jag ju sjutton år, jag hade en helt för underbar födelsedag med en massa presenter av släkt, pojkvän och familj. Av min pojkvän fick jag äntligen min älskade onepiece, det var ett säkert kort från han efter så mycket som jag pratat om en sådan.
Vi avslutade jullovet med en minifest hos robban, det var musik wiispel och kortspel, jättetrevligt om du frågar mig.
I helgen åker vi på middag hos min farmor och lördag tänkte jag kanske träffa min kusin, men vi får se.
ha det så bra så hörs vi när vi hörs

ahhhh fan, jag har aldrig låtit detta hända innan, jag är för fasiken ensambarn, jag är van vid att vara själv, leka själv, sitta på mitt rum själv och jag klagar inte jag gillar ensamheten till en viss gräns såklart. Jag har alltid älskat att ha mina vänner runt omkring mig, men jag tycker inte om klister, jag vill inte va varje dag, jag vill inte sova över varje dag ja ni fattar.
Men ändå så blev jag beroende av dig, av dig min fina pojkvän.
Jag har aldrig släppt in någon på livet på det sättet, att berätta hur jag kände för honom var något av det värsta, svåraste och läskigaste jag någonsin gjort. Rädslan för att han inte skulle känna samma även om jag visste att han gjorde det, rädslan för att påbörja något som jag ändå bara skulle bli sårad av.
Det är ganska sjukt egentligen vi var inte ens tillsammans men jag tänkte redan på hur sårad jag skulle bli om det tog slut.
Jag vågade inte visa alla känslor och tankar jag egentligen bara ville skjuta ur mig, jag tror det tog tre månader för mig att förstå att han verkligen tyckte om mig och verkligen inte skulle såra mig, och det var inte han som var dålig på att visa det, nej han var alldeles underbar och var alltid öppen om hur han kände, det var bara jag som inte såg eller kanske inte vågade tro på det.

Han har ändrat mig helt och hållet, jag bryr mig inte om jag är underlägsen han, jag bryr mig inte om jag berättar hur mycket han betyder för mig, hur mycket jag behöver han, hur jag helt enkelt är så jävla beroende av honom.
Jag vågar visa allt och förstår inte hur jag någonsin kunde vara rädd för att berätta sånt för honom.
Men det är väl så i ett förhållande, man bygger upp tryggheten mellan varandra, skulle det sen ta slut och jag skulle behöva göra samma sak med någon annan då kan jag lova att det hade varit lika svårt för mig igen.
Det är bara sån jag är.