amandacharlotte

För mycket ångest, för mycket tankar, för mycket räddsla. Vill så mycket men vill samtidigt inte förlora, riskera eller förgöra sina chanser. Jag visste långt innan, flera mil innan det hände att det var fel, samma misstag igen.

Jag skriver inte här så ofta, ibland tittar jag in om här, vill skriva något som ni verkligen ska känna igen er i eller något som får er att stanna kvar här, att vilja läsa mer. Just nu har jag tyvärr inte den insperationen. På ett sätt är det positivt eftersom jag ofta skrivit om sådant jag själv känner, om mina egna tankar och rädslor. Nu är det ljusare på dagarna, skolan tar inte kål på mig längre och jag mår helt enkelt mycket bättre nu. Inte för att jag har mått dåligt, inte på mycket länge. Men jag är pigg, jag vill göra saker och mycket har med ljuset att göra. Att slippa se det mörka, tråkiga, det rent ut äkliga vädret varje dag. Att göra sig i ordning i onödan varje morgon för när man är framme vid bussen ser man nyvaken ut igen om inte värre. Att slippa frysa om exakt alla kroppsdelar när man går till bussen, väntar på bussen och till skolan från bussen. Det är äkta glädje mina vänner. Att istället kunna njuta av lite extra motion och kanske till och med lite färg i ansiktet. Jag har det ganska bra faktiskt, lever i en liten bubbla med min pojkvän som är mer än underbar, har kommit igång med promenaderna med mamma och bilkörningen går sakta men säkert bättre, jag ligger bra till med skolarbetet och har världens goaste vänner att umgås med i skolan. peace out

Ända sedan jag var liten har jag alltid sagt att skulle jag få tre önskningar så skulle jag önska att jag fick hur många önskningar jag ville precis när jag vill. Nu tror jag ju inte att det finns någon ande som ska ploppa upp ur intet och ge mig tre små fina önskningar men om det hände så har jag iallafall en plan. Om vi nu ska gå tillbaka till verkligheten, eller egentligen inte faktiskt. Jag tänkte berätta hur mitt liv hade sett ut om jag hade fått de här miljontals önskningarna. Det första som faktiskt kommer upp i mitt huvud är hur bra jag skulle varit på att köra bil, hur allting bara skulle sitta där och hur jag inte skulle få den där lilla paniken som kommer när man får tre - fyra bilar efter sig när man står vid ett stopp. Jag önskar också att jag blev arton när som helst och kunde ta mitt körkort som förövrigt skulle gå så jäkla enkelt att ta. Jag önskar också att det skulle bli ljusare på kvällarna så jag kan få tillbaka min energi och få motivationen till att ta en promenad eller över huvud taget röra på mig. Min tredje önskning hade varit att skolan inte skulle vara så tuff som den är, att läxorna inte skulle vara så dryga, om vi överhuvudtaget skulle få ha några läxor, det är fan tveksamt! Jag önskar också att jag hade kunnat säga att vi sticker till thailand i tre veckor imorgon, så som jag faktiskt kommer kunna säga om sådär fyra månader. Men jag vill inte dit om fyra månader jag vill dit nu, jag vill ligga på stranden med stekande het sol som gör sanden omöjlig att gå på. Jag vill gå upp till hotellrummet, lyssna på musik medans jag och min underbara pojkvän fixar oss, jag vill sitta på restaurang och beställa in precis vilken mat jag vill, efter det vill jag gå på stan och handla precis det jag vill ha och dessutom utan att få den minsta ångest eftersom jag faktiskt slitit röven av mig för de pengarna genom sommarjobb större delen av sommaren. Jag vill också spela kort och mysa långt in på nätterna utan någon somhelst ångest inför morgondagen. Fyfan vad jag vill det nu NUNU!

Även fast jag inte alltid ser allt du gör eller lägger märke till hur mycket du faktiskt uppskatat mig så känns det så jävla tomt utan dig. Hur jag inte riktigt vet vem jag är när du inte är med mig, det beror antagligen på att du är en del av mig och egentligen en väldigt stor del av mig. Allt jag gör, gör jag på ett visst sätt eftersom du finns i mitt liv, eftersom jag aldrig vill förlora dig. Hur ledsen jag hade blivit om du lämnade mig, hur jag egentligen inte kan föreställa mig det, inte ens i närheten tror jag. När du sen lämnar mig för någon sekund, för någon minut då blir det tomt och även fast jag vet att det bara handlar om en kväll eller någon och att jag egentligen har dig hela tiden bara inte precis bredvid mig så är det ändå tomt. Men jag älskar att du älskar mig och jag älskar dig. johis

Som ni märkt har jag lagt bloggen åt sidan ett tag nu. Nu tror ni jag ska skylla på att jag inte har tid eller att skolan tar all tid eller något liknande men så är faktiskt inte fallet. Jag har tid om jag verkligen tänker efter, problemet är bara att jag inte har någon inperation, den ligger på noll och har gjort så ett tag nu. Tyvärr så får bloggen lida av det. Om ni ändå undrar hur mitt liv ser ut dessa dagarna så har det faktiskt förändrats gemfört med för några veckor sedan. Jag har fått gjort de där inlämningsuppgifterna som man drar sig för att ens börja på och vi har faktiskt börjat på nya saker i många av ämnena. Jag fick 43 av 46 möjliga poäng på mitt matteprov och om ni undarar så kommer jag kunna leva på det resultatet en bit framöver!!! Jag har även kommit igång med min övningskörning ordentligt nu också, jag har kört från marieholm till eslöv och från eslöv till stehag vilket jag är väldigt stolt över. Mitt ibland allt detta försöker jag kläma in tid med vänner, familj och min underbara pojkvän. När jag tänker efter har jag det ganska fullt upp ändå. Jag hoppas ni fortsätter titta in här lite då och då, för jag kommer börja på riktigt snart igen, det lovar jag.

Jag har så mycket att vara glad för och så mycket att tacka för. Jag är så jävla glad att jag fick just mina föräldrar, att jag inte fick någon annan utan just dem två och att de har alla de bra egenskaperna som jag älskar. Jag minns när jag var liten och alla sade att de hade världens bästa mamma eller pappa. Någon dag senare hade de varit hos en kompis och då tyckte de genast att kompisens föräldrar var stencoola och dem önskade att deras föräldrar var på det viset. Jag har alltid tyckt att mina föräldrar är de bästa, jag har istället frågat mig hur kompisarna kunnat leva med sådana föräldrar eftersom jag tyckt att alla borde ha föräldrar som mina. det jag vill komma fram till är att alla borde vara glada för sina föräldrar eftersom det faktiskt är dem som gjort oss till de vi är idag och de kommer antagligen att påverka oss betydligt mycket mer innan vi blivit vuxna. Jag vill bara att mina föräldrar ska veta hur mycket de faktiskt betyder för mig och hur mycket jag faktiskt älskar dem, de är absolut de bästa människorna i mitt liv. Jag skulle cokså vilja tacka för att jag har fått tag på världens bästa pojke i hela universum faktiskt, honom kommer jag inte släppa kan jag lova. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom och antagligen han av mig också. Jag har också lärt mig att man kan öppna sig för en annan människa, vilket jag annars har väldigt svårt för. Jag har också lärt mig att det är okej att visa sina känslor och verkligen lämna över hela sin kropp och själ tuill en annan människa som jag känner mig mer än trygg med. Jag vill också tacka för att han alltid är så förstående trots att jag ibalnd kan vara världens knepigaste person. En sak som är säker är att vad som än händer i mitt liv så kommer jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG glöma dig! Jag älskar er alla tre oerhört mycket, det ska ni veta.

Har faktiskt inte alls tid att blogga eller sitta vid datorn över huvud taget ( om det inte gäller skolarbeten förstås) för enligt skolan så har jag väldigt bra med tid för skolarbeten. Jag har lagt all min energi på ett matteprov som jag hade idag, nu väntar en drös med inlämningsuppgifter och ikväll sticker jag till min babe! Jag har också börjat övningsköra en del på den tiden jag har kvar av dagarna. Som ni säkert förstår så prioriterar jag inte bloggen först just nu. puss, så hörs vi när vi hörs