amandacharlotte

Förra året var något av de jobbigaste åren i mitt liv, det var så mycket tankar som snurrade runt i min lilla hjärna. Jag har tänk på saker jag aldrig trodde jag ens skulle tänka på, jag har gråtit mycket, men jag har skrattat mycket också. Jag Blev även kär för över ett år sedan, genom mitt värsta år har jag alltid haft min pojkvän, ibland undrar jag varför han ens är med mig, efter så mycket vi har gått igenom, men jag brukar tänka såhär: Jag är glad att allt det som hänt faktiskt har hänt, jag är inte rädd för att det skulle hända igen för nu vet jag hur jag ska hantera det. Jag tycker också det är bra att allt detta har hänt eftersom johan har övertygat mig om att han inte lämnar mig i sticket, det hade varit så lätt för honopm att lämna mig så fort jag gjort att komlicerat, men han har alltid stått här, han har aldig hotat med att lämna mig, ALDRIG! Jag tycker också det är bra att allt har hänt eftersom jag har märkt hur stark jag är, hur mycket jag faktiskt klarar av. Det jag egentligen ville komma fram till med detta inlägget var min kärlek till min pojkvän. Hur jag kan bli rasande på dig, hur jag kan skricka på dig men du gör aldrig något tillbaka, du skriker aldrig på mig, du skäller aldrig på mig. Visst har det stört mig ibland men du är för jävla bra, det är det som är det läskiga, jag känner mig underlägsen dig, du kan alldrid hantera din ilska och dte kan inte jag och även fast jag inte är perfekt så har du gjort mig så jävla mycket bättre. DEt säger jag inte till dig ofta, men så är det!