amandacharlotte

När jag var liten ville jag att alla skulle tycka om mig, jag var rädd för att vara mig själv, jag var rädd för att berätta skämt eller säga min åsikt i ett rum med mycket folk. Jag var rädd att de skulle tycka jag är konstig, ni vet den här pinsamma tystnaden som uppstår när någon berättar ett dålggt skämt och ingen skrattar. den tystnaden var jag rädd för, ändå hade jag några vänner och jag hade min bästa vän som jag faktiskt kunde vara mig själv med. Nu förtiden är det annorlunda, jag är bara med folk som verkligen bryr sig om mig, som jag kan vara mig själv med. Jag försöker inte heller vara med folk som nte lägger ner samma energi på mig, eller folk där jag känner att jag är femte hjulet eller något liknande. Trots det har det blivit så ibland, jag kan inte påstå att det hänt ofta men det har hänt, istället för att anstränga mig att alltid vara på min bästa sida så drar jag mig ut, jag slutar helt enkelt vara med dem, jag hittar andra människor där jag inte alltid behöver vara glad, där jag kan vara ledsen eller framför allt vara mig själv. Vissa hade sagt att jag är kräsen när det gäller mina vänner men det är jag deffinitivt inte, jag skulle kunna ge alla en chans, jag vet att alla egentligen är djupa i deras indre och jag vet framför allt att alla kan förändras till både det bättre och det sämre. Jag väljer att utesluta de "vänner" som inte ger mig den enegin jag ger till dem. Detta är kanske en av pusselbitarna till att jag känner mig ensam, när du är med en massa "vänner" hela tiden och lyssnar och framför allt tror på allt de lovar dig, då känner du dig inte ensam. När du däremot förstår att de "vännerna" du har egentligen inte är dina vänner och egentligen inte bryr sig om dig så mycket som de säger, när du kan vara borta i några dagar och helt plötsligt är ni inte lika close längre, inget speciellt måste ha hänt du har bara varit borta i några dagar och då är du helt plötsligt glömd. Då vet du att det inte är äkta vänner, det är långt ifrån äkta vänner och de är verkligen inte värd din energi men inte heller dina tårar.