never alone always alone
De orden passar faktiskt rätt bra in på mig, Jag har haft bästa vänner som jag varit totalt beroende av, jag har också haft vänner som varit toptalt beroende av mig. Inget av alternativer är särskilt roliga faktiskt. Har ni någongång haft en vän som lika bra kunde varit fastklistrad på din kropp, ni kunde lika bra suttit ihop i en och samma kropp. Jag gillar inte att vara klistrad och jag gillar deffinitivt inte att dela kropp med någon annan, det blir helt enkelt lite för trångt för mig. När vännerna vill sova över exakt varje dag, när man inte är med varandra ska man tvunget prata i telefon i flera timmar. Så fort man inte vill träffa personen i fråga tror den helt plötsligt att något är fel. DEt behöver inte vara något fel, JAG GILLAR BARA INTE ATT UMGÅS MED NÅGON 24 TIMMAR OM DYGNET. Jag vill få sova på nätterna, umgås med mina föräldrar tex när vi äter middag, vissa helger vill jag också umgås med dem, jag vill kunna lyssna på musik hur högt jag vill samtidigt som jag gör precis vad jag vill, det kvittar egentligen saken är den att jag vill få vara själv ibland.
Jag vill ändå ha vänner, även nära vänner. Och jag har vänner, en hel drös av dem faktiskt. Ändå känner jag mig ensam, Ensam på det sättet att inget riktigt förstår mig, att ingen riktigt kan mig utantill och in. Mina vänner är ytliga vänner, vissa mer ytliga än andra men ändå ytliga. Detta gäller såklart inte alla, jag har vissa jag gillar mer och vissa jag gillar mindre men så är det ju alltid.
Ändå önskar jag att det fanns någon, någon som jag alltid visste fanns där, som alltid följde med mig vare sig det var till en fest eller till ett sjukhus, vare sig jag skrattade eller grät. Hade jag frågat någon av mina vänner hade de säkert gjort det men det känns inte riktigt rätt.
Jag har såklart min underbara, helt obeskrivliga pojkvän. Honom hade jag verkligen inte klarat mig utan och jag är så jäkla tacksam att jag har honom.
Bara för att du inte är utanför eller mobbad eller något liknande betyder det inte att du aldrig känner dig ensam.
Jag har en massa vänner och har det ganska bra trots allt ändå kan jag känna mig ensam då och då. Men det är inget jag dör av.
Fyfan vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag klarar inte av att vara med någon varje helg. Jag behöver dom där dagarna då man käkar med föräldrarna o myser med dom framför teven. O sen att bara få vara själv ligga och göra ingenting i sin egna lilla värld. Jag förstår dig verkligen! Och vänner som inte förstår att man behöver lite space och accepterar det tycker inte jag är vänner :)
Skrämmande att man kan känna så lika. Håller med dig till 100%. Det är så jobbigt när någon inte förstår en samtidigt är det svårt att veta hur man ska berätta det för någon.. Men du vet att du alltid kan prata med mig om du vill! :) <3
// tyra gunnarsson
åh vad bra det känns när ni skriver att ni förtår exakt hur jag menar. Uppskattar att ni läser och kommenterar!
och till dig tyra så kan jag bara säga detsamma, du vet var jag finns!
